Försenade födelsedagspresenter

Det var ju några månader sedan jag fyllde år. Men eftersom jag tar tid på mig att bestämma mig så fick jag ett par av mina presenter först nu. Och det var ändå värt för jag tänker att jag valde väldigt bra saker som jag kommer gilla länge:

IMG_0127

Vardagsörhängen i oxiderat silver av Ebba Huberyc. Kommer ha dem varje dag från och med nu skulle jag tro. Ebbas grejer går att köpa hos Silvergården i Rörum utanför Simrishamn eller i deras webbshop, men också i den lilla butiken En familj, Malmö.

IMG_0129

Två små Lisa Larsson-djur!! Älskar djur, älskar keramik.

Inspiration: Tove Jansson

IMG_0077

Familjen, Tove Jansson 1942.

Ett av mina absoluta favoritprogram på tv när jag var liten var Mumin och någon gång i yngre tonåren vaknade även ett intresse för Tove Jansson som person. Minns att jag såg en fin dokumentärfilm om henne som utspelar sig på den lilla ö där hon bodde en stor del av sitt liv. Ett så drömmigt liv tänkte jag då, en mental bild som hängt i. Filmen gjorde stort intryck på mig. Tove Jansson framträdde som en egensinnig och mångsidig människa. Det är verkligen värt att upptäcka mer av henne, beyond Mumin. När jag fick upp ögonen för hennes måleri blev jag lite lyrisk av de vackra och laddade bilderna. Det är något med  estetiken i kombination med de många lagrena av innehåll i målningarna som gör mig prillig.

I fredags åkte Arvid och jag på utflykt till Köpenhamn, till Kunstforeningen GL Strand och såg utställningen om Tove Jansson som visas där nu. Den handlar liksom om hela hennes gärning, arbete och liv. Inte bara Mumin, utan hela konstnärskapet. Hon identifierade sig mest som bildkonstnär eller målarinna. Och på utställningen går det att se flera av hennes originalmålningar. Typ den på bilden, jag hängde framför den en lång stund. Vi såg också en dokumentär som ingick i utställningen, som fokuserade på hennes liv och person. Jag tycker att hon verkade som en så fin person, lågmäld och liksom lite upprorisk på samma gång. Frihetslängtande och engagerad i sin samtid. Gick sin egen väg på många olika vis i en tid när det förmodligen inte var så lätt.

Jag tilltalas av att hon i sina böcker liksom tar ett grepp om allvaret i tillvaron; inte värjer för det som är svårt eller sorgligt, utan skildrar det på ett ömsint sätt. Också för barn. Men jag tänker att det hon skrev nådde fram till alla åldrar och att det säger mycket om kvaliteten i hennes verk. Att skriva så att det når fram till både gamla och unga är ett hantverk. Det finns i hennes böcker utrymme att relatera både när det kommer till karaktärer och teman. Hon kunde liksom skildra det stora i livet genom de små situationerna. Allt med toner av både nyfikenhet och allvar. Det vilar något intelligent över allt hon lämnat efter sig. Tove forever.

På P1 finns det just nu en dokumentärserie som går på djupet kring olika delar av Toves liv.

Utställningen på GL Strand håller på till i början av september för den som har vägarna dit.

Ett osorterat sommarhej

bild 2

Såhär någonting har sommaren sett ut genom min mobil på senaste tiden. Nu är det augusti och jag hoppas på lite mer hav, sol och utomhus. Har ju varit en del men önskar mig lite lite mer sommarliv.

Vi har iallafall ett balkongbord bland växterna på balkongen nu! Man får ta sin lilla pall och knö sig in. En dag handlade jag lite kul grejer som jag var sugen på på Özen Allfrukt. Så det blev middag på hasselbackspotatis, tunna morötter i ugn, haricots verts, hummus och gröna blad.

bild 2

Det känns som om stockrosorna blommat helt överdådigt i år? Älskar det. Älskar också Sofielund <3

bild 1

Annars har jag jobbat en del, på butiken vid St Knut. Söderberg och Sara. Där gör vi havregrynsgröt med rabarbersylt, hasselnötter, mynta och havremjölk. Kallbryggt kaffe också. Allt i krispigt ljus!

bild (1)

Har också varit på antikmarknad i Degeberga. Den regnade halvt bort men hade lika kul för det. Vi gick runt där i typ fyra timmar och sen var vi jättetrötta pga hökögat för loppisfynd hade koncentrerat sig maximalt. Hittade tre Kosmos-koppar med fat (så nu har vi fyra), en Bo Fajans-skål, en fyrkantig tallrik med fiskmönster från något norskt märke plus lite annat smått i keramikväg. Dessutom denna guldiga klimp, en keramikräv av Lisa Larsson. Unnade mig totalt! Så jävla fin, tycker på riktigt att den förgyller mitt liv. Hade dessutom sett den på bild på nätet förut och när den dök upp i verkligheten kände jag bara- där är den!! Den är mysig och lite finurlig samtidigt, vill titta på den länge och ofta.

bild 1

Precis som med detta ansikte!! Det är Arvid (puss livet). Vi har hänger runt, min bästa utflyktskompis. Här njutandes av the fields of Rügen när vi var på semester.

Ta hand om er, önskar er en fin sommarmånad!

Inspiration: Eva Hesse

82c92636f678ce60f2161fcdef12ee5a 3bee126f31dfc8aeaa428d118a5c091b ca021f60ea1b1fb44bf3359b4ab27fc4

En av mina favoritkonstnärer någonsin är Eva Hesse. Första gången jag såg ett verk av henne (på någon bild någonstans, minns ej) kändes det som att jag skulle bli tokig. Det är något med det hon gjorde som tilltalar liksom hela ens person. Som att det går rakt in i kroppen. Det tycker jag är den bästa konsten för jag tycker inte att konst handlar om att förstå eller inte förstå.

Eva Hesse föddes 1936 i Hamburg men familjen, som var judisk, tvingades på flykt undan nazisterna och därför växte hon upp i USA, New York närmare bestämt. Som ung studerade hon konst på diverse skolor och tog en examen vid Yale, där hon hade bland andra Josef Albers som lärare.

Under första delen av 1960-talet arbetade Eva Hesse mest med teckningar, att klassa som abstrakt expressionism. Hon umgicks mycket med andra konstnärer. Sol LeWitt var en av hennes vänner. Hon hade ett kort äktenskap med skulptören Tom Doyle och de flyttade till Tyskland. Där tillbringade de ett år tillsammans, arbetandes med sin konst i en gammal övergiven textilfabrik. Detta kom att prägla Eva Hesses konstnärliga arbete. Hennes teckningar visar spår av inspiration från de maskiner som omgav henne och hon började skapa skulpturer av de material hon kunde hitta i den gamla fabriken. Hennes skapande tog en tydlig vändning; när hon flyttade tillbaka till New York fortsatte hon att skulptera i material som latex, fiberglas och plast.

År 1969 fick Eva Hesse en hjärntumör och hon opererades ett antal gånger, men dog sorgligt nog året därpå. Bara 34 år gammal. Hon hann ställa ut både i USA och Europa under sina tio år som konstnär och lämnade efter sig en hel massa fantastiska verk.

Jag vet att det finns en superfin dokumentär om hennes som jag sett (jag grät), men kommer inte på namnet nu. Men den går säkert att leta upp! Höll också på att smälla av när jag insåg att hennes 900 sidor långa dagbok finns publicerat, älskar det. Så mycket kul att upptäcka!!

På bilderna: Överst- abstrakt teckning, mitten- skulptur, nederst- E Hesse med några av sina verk.

Systrar på internet (att värna om sitt syslöjds-jag)

Jag har haft en tanke som dykt upp återkommande på senaste tiden; en insikt om hur något som förut kändes vardagligt och obetydligt faktiskt påverkat mig mer än jag trodde. Det har gjort mig lite förundrad på ett positivt sätt för det sätter fingret på den där omedvetna dynamiken som finns mellan en själv och världen. Allt är ju ett system och så. Tanken var om bloggar. Ett ämne som ofta blir föremål för kategoriska diskussioner (även i mitt huvud); det finns saker att älska och hata med dem. Men det här är en bra sak och det handlar om den influens vi har på varandra över internet. Att saker vi säger och gör kan landa någonstans, utan att vi vet om det.

När jag började läsa bloggar gick jag i högstadiet. För de flesta en förvirrad tid tänker jag. Dessutom är en ganska låst till sin plats och sitt sammanhang. Jag kände inte mycket sammanhang då, hade ganska svårt att identifiera mig med omgivningen och såg inte direkt någon tydlig plats. Jag minns aldrig att jag tänkte ”jag är som dom där”, tyckte att jag hörde till någon grupp eller typ av person. Ja ni vet så som världen såg ut för en då.

Men jag läste ett  tidningsreportage om en tjej som hette Karoline och hittade till hennes blogg  (finns på @karolinepettersson på instagram). Allt som jag tyckte var lite spretigt med mig själv var i henne personifierat. Hon gillade vintage, brydde sig om djur och miljö, var vegetarian och höll på med musik. Hon sydde egna fina kläder (som jag ihärdigt också gjorde) och hade sin egna stil. Dessutom verkade hon ha så mysigt och roligt liv med vettiga vänner. Och hon bodde i Norrland, på landet, som jag på något vis kunde relatera till för vi bodde ju också utanför stan fast i andra ändan av landet. Det gjorde mig upprymd, som att en ny dörr i hjärnan öppnades, att det gick att vara allt det där. Att det fanns något annat och andra människor än det jag tyckte mig se på den plats jag var (man bara oj). Samtidigt var det en ton av nedslagenhet i upptäckten; det kändes som att allt var långt från hur jag själv ville ha det. Men det kombinerades med att jag liksom höjde blicken. Det var inom räckhåll för mig och jag tror att det var för att Karoline var några år äldre än mig, alldeles precis lagom för att jag skulle kunna greppa hur ens liv skulle kunna bli. Allt hon skrev om och hennes bilder kom från henne själv. Hon skapade det själv och då tänkte nog jag omedvetet att jag också kunde göra det. Jag tror så mycket på kraften i inspiration, den är allt. Att se vad andra gör och översätta det till sitt eget driv.

Jag har sedan högstadiet följt och inspirerats av en salig blandning personer med olika bloggar och senare Instagram. Karoline tittar jag fortfarande in till då och då. Det är fint att se hur livet går  och vad som händer och hennes blogg påminner mig fortfarande om den längtan jag hade i mig när jag började läsa. Som jag odlade fram under många timmar i syslöjdssalen på min högstadieskola. Ibland tänker jag  att det viktigaste jag lärde mig i skolan lärde jag mig där. Det var en fristad där jag tror mycket av mig själv som jag är idag formades. Jag tror att det är så sjukt viktigt att få återkoppla till sin grundlängtan om hur livet ska vara. För mig kommer den lätt tillbaka när jag tänker på den där tiden.

Jag har insett att jag använt andra tjejers bloggar som hjälp i att guida mig själv i vad jag vill göra och hur jag vill ha det. De har fått mig att fatta att jag inte längtar efter eller vill overkliga saker. Det finns andra som förverkligar och gör och tar plats på internet, berättar att de finns. De utgör något att relatera till. Jag tycker att det är värdefullt att våga visa sig. Det kan ge så mycket draghjälp, inspiration och tröst. Ett till synes anspråkslöst och vardagligt bloggprojekt (och herregud snälla kan det bara få vara det, även en suddig mobilbild kan få finnas), är för vissa något stort och generöst. Fint som fan! Tjejer på internet har varit för underskattade för länge, ibland också förlöjligade. Kanske dags att prata om vilken påverkan vi kan ha på varandra. Att vi är ett nätverk; samlade resurser som vi kan bygga oss starkare av. Så tacksam för alla tjejer som lyst med sina jag. Tack! Det har fått mig att se klarare.

IMG_5651

Glöm inte kolla Karolines blogg nu! Den är superfin plus att hon skaffat en enormt gullig hundvalp, så söt att magen vrider sig fem varv på en!

http://www.karolinesvintage.se/

Inspiration till utflykt

Den senaste veckan har jag varit på två utflykter som jag vill rekommendera! En passar lite bättre om det är lite blåst och regn och den andra om det är sol och varmt. Alltså om en vill vara inne eller ute det vill säga.
bild 1Mitt första tips är utställningen Malmö brinner på Moderna Museet i Malmö. Det är en utställning på temat kopplingen mellan konst, kultur och politik. Om revolt, drömmar och passioner 1968-1988. Ni kan läsa mer om den här. Väl värt en tur; piggar upp ens samhällströtta själ. Missa inte att gå in i Isabel Rayos fantastiska verk, ett myllrigt litet rum. Det var min favorit!

bild 2Mitt andra tips är Alnarpsparken. Eller mer specifikt Alnarps Västerskog eller landskapslabbet. Det är en remsa park utmed järnvägsspåret. Det används för att testa olika trädbestånd och se hur det går att kombinera upplevelsevärden med ekologiska kvaliteter. Alltså att skapa miljöer som kan fylla många olika funktioner. Vi har hållit till där under utbildningen men pga praktik och massa annat har jag inte varit i Alnarp på länge. Så det kändes  kul att komma dit bara som en utflykt. Fotade Arvid i björkbeståndet; typ som himlen där. Ett enhetligt lugn, björksus och solen som silade ned. Vi promenerade runt och sen fikade vi i parken. Cykelturen Malmö-Alnarp är också ett plus! Alltså gillar så himla mycket att cykla?

Har blivit så sugen på att komma ut mer i naturen och områden på nära håll som jag inte varit på. Längtar tills sommarkortet (Skånetrafiken) kommer nästa vecka, då blir det mera utflykter!

Det går också att åka buss till Alnarp (linje 139 från Lund och 133 från Malmö), hoppa av på Alnarp Kungsgårdsvägen. Ett annat alternativ är att åka tåg till Åkarp och sen gå ca 20 min till Alnarpsparken.

Bo litet

På senaste tiden har jag funderat ganska mycket på boende. Det är ungefär ett år sedan Arvid och jag började bo ihop. Jag flyttade in till honom i hans hyresrätt, en etta på 32 kvadrat fördelat på hall, kök, toalett, klädkammare, själva rummet och en balkong. Jag har från första början trivts i lägenheten. Tycker att den är så himla go, som en egen liten kokong. Högst upp i huset med takfönster så att himlen syns och en får härligt ljus. Det är något med att skiftningarna i ljuset märks tydligt över dagen. En annan sak jag gillar är rumsligheten (fast det bara är ett rum). Den ger liksom variation. Och nu efter lite ommöblering och ca ett år har vi lyckats få till så att varje aktivitet har en egen plats. Som små rum i rummet. Allt som behövs, i komprimerad form.

Jag märker att jag gått in i en process som känns bra och som relaterar lite till det jag skrivit om innan gällande konsumtion. Jag funderar en del på vad som egentligen behövs. Jag bodde själv i en etta förut, plus var sambo med min syster ett tag i samma lägenhet. Och nu med Arvid då, fast på ännu mindre yta. Och jag känner mig typ lite peppat förvånad över hur bra det är. Det är en skön insikt med tanke på den givna bild som finns av att liten yta ska vara påfrestande att bo på och att när två personer ska flytta ihop ska det vara i en större lägenhet. Men det är ju inte automatiskt så att två personer behöver den dubbla ytan mot en. Men jag tänker att det är så inbyggt i mångas tankesätt; att boende liksom är en process som innebär att en ska levla upp och skaffa sig större. Det är som en sanning (aka norm) om hur saker ska gå till. Det var skönt att få chans att tänka själv kring detta, om det är så viktigt med yta. Nu tänker jag mer att sålänge ens hem möter de behov en har så gör det ju inget att det är litet. Det är bara onödigt med stora ytor om bara en liten del av dem används aktivt. Slöseri med materiella resurser, energi till uppvärmning och den egna ekonomin.

Den arkitektiga sidan i mig känner dessutom mer för de små rummen. Små rum är ofta bra rum. Det finns möjlighet att göra dem mysiga och intima på ett sätt som är svårt i stora rum. Det blir till att tänka ett varv extra, organisera och utnyttja ytorna smart. Det är blottande med små rum, det går att greppa dem med hela sin uppmärksamhet. Det är för mig något positivt; det finns en psykologisk lättnad i att bo litet. Här är några olika anledningar som jag tänkt på som påverkar en positivt.

-Det utmanar till enkelhet, att skala ned vad gäller prylar. Allt ska ju få plats. Då kan och vill jag inte köpa så mycket grejer. Samtidigt får jag överblick över det jag har, allt finns nära. Så jag har fattat att jag inte ska ha mer smart förvaring utan mindre saker helt enkelt. En liten lägenhet blir lätt stökig, det krävs relativt lite för att den ska upplevas stökig. Detta gör att jag plockar undan ganska ofta; men å andra sidan går det skitfort att städa. Speciellt eftersom vi är två.

-Ekonomiskt. Alltså det blir ju inte dyrt att dela på hyreskostnaden för en etta. Speciellt inte om en bott själv i en tidigare.

-Klimatsmart. Två som använder ytan gör ju boendet mer resurseffektivt och att vi delar el och vatten sparar också energi, även om vi är två och på så sätt båda förbrukar så blir det mindre än när en bor ensam. Två personer behöver liksom inte dubbelt så mycket ljus, ja ni fattar.

-Tryggt och mysigt. Jag gillar att ha en annan person nära hela tiden, att kunna se eller höra den utan att hela tiden göra grejer tillsammans. Jag upplever det sällan som besvärande att vara två. Det kräver kanske två liknande personligheter och att man gillar att hålla på med varsin grej men inte prata samtidigt. Det är också någon slags naturlag som gör att allt blir lite mysigare när det är mindre? Det är väl lite lättare att få det att kännas ombonat i ett litet hem kanske.

Jag gillar så himla mycket att bo såhär och tänker att jag skulle kunna göra det länge. Jag kommer nog vilja flytta senare men det kommer förmodligen inte att handla främst om storleken på boendet. Jag vill nog fortsätta bo på en ganska liten (om än något större) men omsorgsfullt använd yta. När jag tänker på att bo i hus handlar det mer om att jag skulle vilja att det gick lätt att gå ut och att ha trädgård. Bara öppna dörren. Om någon mer tänker som jag kan ni ju söka på ‘tiny houses’ på youtube och mysa loss resten av kvällen.

Och så lite skamlöst oredigerade mobilbilder på hemmet som jag gillar:
IMG_5682IMG_6030IMG_5660IMG_5222IMG_5697IMG_5539

Vi tar det igen: Kitchari

bild 3

För ett tag sedan skrev jag lite kort om kitchari och gav förslag på ett skissartat recept. Nu kände jag att jag ville återkomma till det eftersom jag tycker att det är en så himla bra maträtt på många sätt. Kitchari är som sagt en slags indisk gryta med huvudsakligen ris, linser, kryddor och grönsaker som får koka ihop till en röra.

Det som jag tycker är så bra med rätten är att den består av grejer jag i princip alltid har hemma. Stommen är ris och linser. Sen brukar jag använda det som finns längst ner i grönsakslådan; kanske en morot eller potatis eller annan grönsak jag vill få slut på. Det går att anpassa efter vad som finns hemma och på så vis är det en perfekt rätt att rensa kylen med. Den är också ganska mjuk och värmande, lämnar cirka noll disk efter sig och är klar på typ en halvtimme.

En annan go grej som jag upptäckte idag var att det går att göra biffar på resterna! Bara forma risröran till lagom stora biffar som du panerar i något (kanske frön eller ströbröd) och steker i olja. Med lite sallad, bröd och sås till blir det en till middag nästan utan ansträngning. Älskar sånt.

Mitt grundrecept på kitchari (till 4 personer ungefär)

1 lök (eller purjolök)

2 vitlökar

Färsk riven ingefära, ett par matskedar eller så mycket som du tycker känns lagom.

Kryddor typ cayennepeppar, gurkmeja, kummin, spiskummin, kardemumma etc. Blanda det du tycker passar. Men gurkmejan gör sitt!

Ett par rotsaker/grönsaker: potatis, sötpotatis, morot, broccoli, blomkål exempelvis.

1,5 dl ris (basmati eller jasmin brukar funka bra)

1,5 dl linser (har testat med röda och gula)

8 dl vatten

Lite buljongtärning eller pulver

salt/peppar

Något grönt typ spenat/ruccola om du vill. Har du en knippa trött persilja passar den också bra här!

Gör såhär: Stek tunnskivad lök, riven vitlök och ingefära. När de börjar mjukna kan du ha i dina kryddor. Låt dem fräsa in en minut eller så så kommer smaken fram. Skär grönsaker eller rotsaker i bitar små bitar eller kuber. Inte för stora för då tar det sådan tid innan de kokat klart. Låt dem fräsa lite med löken i grytan. Häll i linser, ris, buljong och vatten (jag brukar börja med 6 dl och sedan ha i de sista två efter hand det kokar in). Koka upp och låt puttra ca 15-20 min, rör om emellanåt. Maten är klar när linser, ris och grönsaker mjuknat och det hela liksom grötat till sig. Smaka och krydda sedan med salt och peppar. Ibland kan det behövas ett par droppar citron också. När du känner dig nöjd med smaken så vänd i de gröna bladen, så mjuknar de av värmen.

Det brukar alltid vara gott och kul med lite tillbehör som rostade frön och nötter, något syrat (kimchi!), ärtskott, groddar, bröd eller god chutney. Ta det som finns hemma eller som du tycker funkar ihop med de smaker du hade i. Om du kryddade starkt kan det vara gott med cashewnötter eller fraiche som gör det lite mildare eller så. Ja du fattar grejen.

Hoppas det kan bli ett trotjänarrecept för någon annan av er! Lycka till ok!!

Vårfärger

IMG_6108Jag älskar denna gröna macka vi har på menyn på jobbet (Söderberg & Sara på St Knuts i Malmö)! Det är en tartine på levainbröd med ärtguaca och koriander. Den är så god och fin och grön. Plus vegansk, så alla kan äta den. Den gör en vanlig vardag så pass mycket piggare. Kom och ät!

IMG_6069Bild från förra helgen på ett gult Österlen. Gick en prommis med pod i lurarna och blev som lite rörd för att det var så himla fint? Den här våren har varit som en lång ”snart så”-period. Aldrig riktigt kommit tycker jag, men nu! Så fint med den där lilla uppladdningsperioden, som varit nu, innan naturen liksom sprängs och allt blir grönt och färgglatt. Man blir glad för varenda liten grej som blommar.

Att vilja ha mindre (del två om konsumtion)

bild (1)
På bilden: Arvid målar köksfönster

Hej från mig som har funderat en del. Jag skrev ju tidigare ett inlägg om konsumtion i största allmänhet här, där jag lovade en uppföljning med mer fokus på hur jag hanterar tankarna kring konsumtion mer praktiskt. Eller snarare är det väl så att jag försökt att ha så lite som möjligt att hantera och därav minskat ner min konsumtion och fått den att harmoniera mer med mig själv som person. Och det känns så fett! Just därför vill jag skriva om det. Jag tycker att ämnet ofta känns så laddat att prata om (på flera sätt liknar det veganism) eftersom det lätt slutar med att jag slätar över åsikter och tankar för att inte sprida dåligt samvete till andra. Men för mig handlar det inte om att visa sig duktig eller vara perfekt; konsumtionsdiskussionen behöver nyanseras eftersom den handlar om inte bara miljö- och rättvisefrågor utan också våra egna små psyken och relationen till vår omgivning.

Jag har strävat efter ett övergripande hållbarhetstänk ganska länge och först nu börjar det landa. Jag har märkt att det gett positiva effekter på mitt mående i form av minskat dåligt samvete, bättre användande av min tid samt mer känslor av mening. Jag shoppar sällan numera, alltså som en sysselsättning eller aktivitet, utan är mer förberedd om jag ska köpa något. Det gör att ganska lite tid går åt till att fysiskt vara i affärer men också till att ta beslut kring och tänka på nya köp. Jag har prioriterat om i min ordning. Genom att köpa mindre får jag mer pengar jag kan lägga på rätt saker, dem jag verkligen bryr mig om. Mindre pengar till kläder och prylar, mer till mat, kultur och utflykter. Men huvudfaktorn har varit att köpa mindre. Det har gett mig en inre lättnad som jag vill hålla fast vid.

Trots att jag känner mig väldigt övertygad om vad jag tänker kring konsumtion så ekar det i mitt huvud; att jag är sträng och lite späkig och inte kan unna mig (f ö mitt hatbegrepp, kan skriva en hel bok om det). Känner mig också som en moraltant  som ska ge andra dåligt samvete. Men det är alltså inte min mening. Jag vill bara prata om det på ett djupare sätt för jag har mått dåligt av att känna krav på att köpa saker. Nu har jag fattat att det på riktigt går att vänja av hjärnan vid att vilja ha mer; att förhålla mig till samhället och må bra samtidigt. Det är jag glad och tacksam för och vill arbeta vidare med. Men också ganska stolt (ja hjälp det tar emot) eftersom jag kommit fram till det typ själv i en värld som gör cirka allt för att motarbeta en.

Nu till det lite mer handfasta i ämnet. Några hacks! Till att börja med har jag benat ut hur jag tänker när jag handlar. Detta är mina riktlinjer för mig själv:

-Veganskt! När jag handlar mat sållas det automatiskt bort ganska mycket  vilket gör det lättare att välja. Jag försöker att bara handla vegetabiliska grejer. Helst ska de vara ekologiska eller rättvisemärkta, det strävar jag efter i första hand. Jag tycker också det känns kul och bra när det går att stötta småskaliga producenter som jag känner till.

-Begagnat! Om det finns att få tag i det jag behöver begagnat så väljer jag det. Bra för miljön plus att pengarna ofta går till välgörenhet (tänker på Emmaus, Myrorna etc). Blocket och Tradera är fantastiskt och det går nästan alltid att få tag i det jag behöver. Begagnade prylar får dessutom ofta större värde för mig; de känns mer utvalda och som att jag ser dem för vad de är. Är gladare för dem helt enkelt! De är också billiga vilket är bra. Här har jag skrivit en hel krönika om det.

-Så lite dåligt som det går! När jag behöver eller vill köpa något nyproducerat tar det ärligt talat emot lite, men om jag gör det försöker jag ändå göra så bra val som det går. För det första ska det vara en grej som fyller en funktion eller något som verkligen är fint som jag längtat efter och kommer gilla för en lång tid. Tänka igenom nödvändigheten i mitt köp är alltså en första grej. Sen försöker jag tänka på vad för företag jag vill stötta; ett som jobbar på hållbart vis, kanske gör handgjorda saker, använder naturmaterial eller jobbar ekologiskt och socialt hållbart. Det brukar kännas i magen om det är bra.

Okej! Så för att handla mindre tänker jag såhär.

-Hålla upp! Alltså på riktigt, att testa att låta bli att gå i affärer. Det du inte ser vet du inte om att det finns. Efter ett litet tag minskar suget. Det är också kul att utmana sin egen gräns ibland.

-Bo på mindre yta! Ett knep kan vara att bo trångt eller långt från affärer. När man bor litet innebär det att man måste värdera varje sak mer eftersom den tar värdefull yta i anspråk. Ju mindre rum desto mer självrannsakan krävs. Att bo två personer i en etta har fått mig att tänka lite. För det går ju så himla bra? Jag vet inte var idén om att vi behöver så mycket plats kommer ifrån. Eller ja det går ju att härleda förstås.

-Inventera och städa! Att städa upp och rensa har varit ett bra sätt för mig att skaffa mig koll på vad jag har och därigenom vad jag verkligen behöver skaffa och inte. Det går ofta att komma långt med det jag har hemma. Jag är för tillfället i en process av att få överblick över min garderob; vill använda det jag har och slita på det istället för att skaffa mer som bara ackumuleras. En bra grej är att stanna vid en tanke; det där som jag ”måste ha” kan jag testa att vara utan. Vet inte hur många vintrar jag letat efter den perfekta vinterjackan men inte hittat den och klarat mig lika bra ändå. Samma sak med bikini på sommaren. Bättre att inte leta så jäkla mycket utan bada mer men i sin gamla istället.

-Lära sig ta om hand! Det är roligt att vara en som kan laga, fixa och vårda sina saker. Jag tror det är bra för att känna mening och relation till sina saker. Att börja sy på sina kläder, odla lite i sin fönsterkarm och laga mat mer från grunden gör att man kan hoppa över steg i produktionen av det man konsumerar. Plus att man blir händig. Alla kan lära sig, bara att börja kolla runt på internet. Där finns det massor av inspiration och människor som gärna vill peppa en till ett hållbart liv.

-Göra annat! Fyll på med grejer i livet som inte inkluderar konsumtion (iallafall inte som primär aktivitet). Börja stoppa in mer av berikande grejer så att tiden att handla krymper. Då blir livet mycket viktigare och konsumerandet mindre relevant. Det gör en också lyckligare ju.

Det var det. Men en sista grej vill jag skriva om som har varit viktig för mig. Tänk inte på det som att du ens avstår! Det är inte krångel eller späk. Att välja noggrant är lätt och självklart när man innerst inne tycker att det känns rätt. Att det är enkelt att köpa saker betyder inte att det är rätt att göra det jämt. Jag mår ju uppenbarligen inte bra av att köpa och trycka undan de negativa känslorna kring det. Det är på så vis ett sätt att uppvärdera mig själv. Jag är värd mer än att lida av stressen att jag borde handla och göra mig själv bättre genom det. Att försöka vara nöjd i samhället idag är lite som aktivism. Ibland ser jag det som ett politiskt statement, det kan också vara skönt. Jag vill gärna leva efter mina åsikter och värderingar; då känner jag mig mer som mig själv. Det kan låta som så självklart men jag tänker att det är något vi behöver prata mer om med varandra och faktiskt våga göra fullt ut. Jag tror inte på att vi ska konsumera oss ur våra tvivel på oss själva, särskilt inte vi tjejer och kvinnor som jämt förväntas förbättra oss på alla möjliga vis. Att handla mindre är nog för mig också ett sätt att inte längre ställa upp på det. Men det har jag inte tänk så djupt i, kanske kommer jag dit.

Det bästa med allt detta är att jag känner mer inre lugn. Jag klarar mig på mindre än jag trott och det är en trygghet; att veta att pengar på riktigt inte är ett så stort villkor. Lugnet och friheten i att slippa välja och köpa har börjat väga mer än tillfredsställelsen i att göra det.