3 gånger tjejer med bra bloggar

unnamed-2-700x525img_7123

Brita Zackari

Jag gillar Brita så himla mycket pga vettig och inspirerande. Hon uttrycker en ofta sund inställning till livet. Minns att jag fastnade för hennes blogg eftersom hon kändes som en så ”rolig vuxen”; förmedlade en bild av något slags vuxenliv som jag själv känner att jag vill ha. Hennes blogg är en bra blandning av hemmafint, klädstil, djupare tankar och helt opretto träningspepp. Allra roligast är det att se bilder från hennes och Kalles (hennes man) hem samt lilla torp. Vill ha!

tradgard-900x600diy-konst-art-mala-akryl-900x615

HejRegina!

Detta är en blogg som hängt med mig länge, från och till. Agnes aka HejRegina! Hon bor i Malmö, är arkitekt och genial på att pyssla och göra fint hemma. I sin dovt ljusa mjuka blogg delar hon med sig av massor av inspiration. Hon skriver välformulerat och sparsmakat med mycket stämning på något vis. Det är något hos henne jag känner igen mig i, svårt att sätta fingret på vad.

siri3 siri4

Siri Barje

Siri Barje, aka Olivehummer, är min absoluta favoritkock och matinspiration. Hon känns så i framkant med sin okrystade med lyxiga vardagsmat; fräsch, grön, pimpad och vacker. Hennes mat är nästan alltid vegetarisk, eller lätt att omvandla till vegansk. Jag har använt flera recept från hennes blogg men också bara blivit inspirerad att testa själv utifrån hennes instagrambilder. På sin blogg brukar hon skriva roliga reseberättelser blandat med recept; typ hennes liv fast utifrån den mat hon ätit eller lagat. Hon verkar vara en så härlig och stark person. Dessutom superfin klädstil tycker jag. En blogg som ger mig energi!

Alla bilder är hämtade från respektive blogg ok.

Utflyktsdag: Ven

img_4815 img_4795

Så fint att det kom en riktig sensommarvecka! Malmö är ljuvligt för tillfället. Det är som att dessa dagarna är en bonus, extra lyxigt. En grej som är nice att göra när det är såhär fint är att åka till Ven. Det är en riktig bra-för-själen-utflykt. Enkelt att ta sig dit (om en bor i Skåne) och kostar inte så mycket. Jag och Arvid var där i slutet av augusti; tog tåg till Landskrona och sedan färjan över till Ven. Den totala restiden var ungefär 1.5 timme och det gick att köpa hela biljetten via Skånetrafiken, även till båten. Framme på Ven var det bara en kort prommis till cykeluthyrningen där vi hyrde cykel över dagen.

Så vi cyklade runt i princip hela ön på våra gula hojar. Blåsigt och lite backigt med vidunderlig utsikt och gulliga små hus. Ville köpa ett  slitet och renovera det. Är ju de eftersatta husens potentiella adoptivmamma. Förutom fina hus fanns det också så mycket gulliga djur? (se bilder) Såg hästar, alpackor, hundar och höns, lite katter.

Vi gjorde små stopp utmed vägen; badade, läste bok, åt Oreos. Tips är att ha med sig fika, typiskt bra grej. Ungefär mitt på ön hittade vi mysiga Hvens Durum! Ett litet bageri med kvarn där de malde sitt eget durummjöl. Jag köpte en påse grovmalt durumvetemjöl att baka bröd på. Alltså gården var adorable, ville bo där. Handlade genom dörrluckan i bagerilängan där de också hade sin kvarn. Älskar sådana hemmasnickrade ställen; människor som har småskaliga företag på sitt eget sätt. Bilden till höger är tagen på deras innergård; tung varm hund som vilade sig i skuggan under trädet.

Det var verkligen en bra dag på alla sätt; kändes som att åka på semester minus massa tråkig restid. Efteråt var jag helt trött av sol och cykling, på ett bra sätt. Skönt att åka till en ö; det är alltid en speciell känsla. Gillar att saker är begränsade på något vis. Kändes också som att åka till förr i tiden. Arvid konstaterade att det inte hade hänt så mycket sedan han var där senast, när han var typ 12 år. Jag gillar det för det händer inte så ofta att jag känner så. Väldigt gullig ö. En annan gullig sak var att vi såg Maj Sjöwall när hon körde i sin lilla golfbil. Tycker om henne! Lyssna på hennes Sommar i P1 och se dokun om henne och Per Wahlöö på svt. Och åk till Ven, det är bra.

PUSS!

 

Linsgryta i Kosmos

img_4843

Det här är en daal, en indisk linsgryta, som jag gjorde till fredagsmiddag förra veckan. Ursprungligen är det Gröna skafferiets recept men eftersom jag är receptanarkist så har jag ju såklart gjort vad jag velat med det. Oändliga variationer osv. Men grundreceptet är väldigt bra så det här har blivit en maträtt som troget hängt med i mitt kök.

Grytan är vegansk, billig, funkar bra i matlåda eller som en kylskåpstryggare (alltså bra rester att värma sen efteråt). Man kan äta den som soppa med bröd till eller gryta med ris. Dessutom går den ganska snabbt att laga och det blir inte ett berg av disk efteråt. Typiskt bra!

Om du vill återskapa varianten på bilden så gör såhär (ungefär såklart):

Finhacka en lök, en vitlöksklyfta och en tumstor bit färsk ingefära och fräs tillsammans med spiskummin, cayennepeppar, kanel och gurkmeja i olja ett par minuter. Kryddorna ska gosa ihop sig och löken bli ganska mjuk.

Tillsätt 2 dl gröna linser, 1/2 liter grönsaksbuljong (vatten plus en tärning), ett paket tomatkross, en halv skivad zucchini och en stor potatis delade i tunna halvmånar. Koka alltihop i 20-30 min (smaka på linserna så att de känns lagom hårda). Häll i en burk kokosmjölk och salta lite och koka sedan upp en gång till. Stäng av plattan och vänd i en liten påse babyspenat.

Jag hade kokt jasminris, finhackad bladpersilja (mycket!) och rostade solrosfrön till. Och rödvin! Det kan också vara gott med Libabröd eller typ pitabröd eller liknande. Kanske någon veggofraiche också. Huvudsaken är iallafall att det finns lite extra piff när det är fredag för det känns ju lyxigare.

Om ni undrar över den fina tallriken så är det en Kosmos! En av porslinsfabriken Gefles främsta storsäljare genom tiderna. Den fanns i produktion 1966-1977 och belönades med pris eftersom den på ett fint sätt sammanförde konstnärlig kvalitet med industriell produktion. Formgivare för servisen är Berit Ternell, född 1929 i Göteborg. Hon arbetade länge för Gefle Porslinsfabrik men också för Bofajans. Hon har gjort flera fina grejer t ex en annan servis som heter Ax. Kosmos är min favorit just nu; går att hitta ganska lätt på olika loppis och second hand. Älskar den blå färgen med lite brun ton i botten och varje tallriks glasyr skiljer sig lite från de andras. Mmm gammal keramik!

En kanariefågel som vägrar landa

I februari i år kom Kristian Anttila ut med ett nytt album. Rum 4 Avd. 81 heter det kom till under en tid då han låg på psyket. Akustisk och finstämd skiva som känns innerlig. Den är stark hela igenom och till lika delar svart, ljus och vacker. Poetisk på ett okrystat sätt som gör att jag tar den till mig. Den både tröstar och kräver. Lyssnar på den om och om igen; har en lugnande inverkan, håller fast mitt huvud. Den består av nio låtar (alla fina titlar) och kulminerar i Världens sista låt som är 18 min lång.

Den har till och med ett perfekt omslag: en neddragen jalousie.

Kristian Anttila har varit gäst i Emmy Raspers P3-program Psyket. Ett sunt nyanserat och så jävla välbehövligt program om psykisk hälsa. Kristian A pratar om sitt mående och hur han fått kämpa med det; varit inlagd på psyket flertalet gånger. Lyssna här.

Det har vaknat en tanke i mig som jag inte helt tänkt färdigt. Men den handlar om psykiskt lidande. Att det finns en slags dubbelhet i samhället eller generellt kring det som jag inte är helt fine med. Typ romantik kring konstnärligt lidande; som att det är en förutsättning som generar bra konst. Lidandet blir som ett tecken på någons genialitet. Samtidigt finns det fortfarande en aversion mot och oförmåga till förståelse för människor som på riktigt lider av psykisk ohälsa eller sjukdom. Att det finns de som tror att det bara är att skärpa sig. Är det liksom meningen att man ska lida kontrollerat och behärskat? Verkligheten rimmar inte speciellt bra med romantiken.

Jag tror inte att någon människa på allvar vill ha vara med om psykiskt lidande oavsett vad det leder till som kan tänkas vara positivt. Men konstnärligt skapande kan säkert i många fall vara en av de få saker som hjälper och lindrar. På så vis är det ju också en kraft för skapandet. En väg ut i bästa fall eller iallafall en stunds distraktion. Och så klart har genial konst kommit till på det viset. Det går inte att förneka. Men det är oklart var gränserna går; mellan sjuk och frisk och mellan styrka och svaghet. Det är väl där jag tycker att det blir fel; när konst ska skapas ur lidande, som samtidigt anses vara en svaghet. För tyvärr är vi inte där i tiden att alla fattat att sjuka människor är människor och att de också kan vara starka. Den nyansen på skalan har ännu inte framträtt helt. Och det gör mig ledsen. Tänker att det är en episk skiva på så vis; övertygande och nödvändig. Kommer inifrån och alla borde lyssna på den. Kanske kan den hjälpa till att täta hålet i denna konstiga approach till psykisk sjukdom.