Tänker på konsumtion

27c3c629ef0113fc59c92ae0323a5b8bJag har skrivit en del om konsumtion i bloggen tidigare. Framförallt om det inre skavande som den framkallat hos mig. Tankarna har varit ganska påträngande och ständigt återkommande, kan tänkas bero på att konsumtion ständigt är närvarande i ens liv oavsett om en vill eller inte. Om inte annat ska mat köpas. Jag har känt som att jag velat hitta ett medvetet sätt att förhålla mig till konsumtion. Ett sätt som kan få det där skavandet att minimeras eller försvinna.

Det finns, enligt mitt sätt att se det, olika aspekter som är viktiga att fundera kring och att ta ställning till som har att göra med ens egen konsumtion. I takt med att jag funderat mer på dessa har min konsumtionsångest faktiskt minskat. Den mest aktuella aspekten just nu som det nog pratas mest om är:

Miljön! Vi kan ju konsumera hur mycket vi vill utifrån vad vår privatekonomi tillåter men det betyder inte att vi ska göra det eller har rätt till det. Många håller nog det lite ifrån sig och tycker att den miljöpåverkan ens konsumtion har är ganska abstrakt. Men bara för att det är svårt att förstå går det ju inte automatiskt att strunta i det. Jordens resurser är ju inte obegränsade, isarna smälter och ja ni vet ju. Det handlar om vår livsmiljö. Såklart krävs större strukturella förändringar och ny politik (eller världsordning) men tjena jag tycker inte att den egna livsstilen kan minimeras till att ”var och en väljer själv om den vill bry sig”. Det är dessutom en ganska grav underskattning av oss själva och vår förmåga; vi lär oss ju redan på dagis att hur vi väljer att bete oss ger andra rätt att bete sig likadant. Om vi konsumerar i hög takt och det påverkar miljön mer än rimligt så ger vi samtidigt andra människor samma rätt. Vilket leder till en annan lika viktig aspekt i denna fråga:

Global rättvisa och mänskliga rättigheter. På många sätt hänger det ihop med miljöpåverkan. Det är fattiga människor som får betala priset för västvärldens överkonsumtion. Dessutom tar vi med starkare ekonomi av de begränsade resurserna vilket medför mindre utrymme för andra länder att växa på ett hållbart sätt. Vi konsumerar helt enkelt upp miljön och upprätthåller en orättvis fördelning, där andra länder är i beroendeställning till oss. När vi är med och supportar (för det tycker jag en gör när en köper grejer) billig produktion av varor i andra länder, godkänner vi samtidigt att människor får arbeta under omständigheter som vi själva aldrig skulle acceptera. Vi skulle tycka att det var slaveri. En rimlig måttstock när en köper en produkt skulle vara om en själv skulle kunna tänka sig att producera den under de förhållanden som den kommit till. Denna insikt tyckte jag kändes hård men den har fått mig att känna olust för att köpa nya saker (vilket jag egentligen ser som något bra).

Jag känner när jag skriver det att det låter så himla hårt men det är det ju det. Jag vet att det ska till politiska beslut men samtidigt tycker jag att en ska se på sig själv och tänka vill jag vara del i detta?  Eller snarare till hur stor del vill jag vara del i detta? Det är som att det inte riktigt är okej att vurma för moraliskt tänkande; en ska ta hänsyn till att andra kanske kan känna dåligt samvete. Men sen samtidigt, kan vi inte kosta på oss att vara lite obekväma när någon annan till viss del har det pissigt som en konsekvens av vårt lyxiga sätt att leva. Jag tycker inte att etiska ställningstaganden i fråga om konsumtionsval är något som en kan tänka att vissa specialintresserade hippies kan hålla på med eller något en kan filosofera kring lite ibland. Jag tycker inte att det ät rätt att inte ta ställning. Att förtränga är lite att strunta i att vara medmänniska. Sen handlar det inte om att göra perfekt jämt eller att det finns ett enda enkelt och rätt sätt att konsumera men att vilja och sträva efter att bli bättre är en bra början.

Den sista aspekten att se på sin konsumtion genom är det egna välmåendet. Jag tänker att genom att ta moralisk ställning och förhålla sig aktivt till det en köper går det att minska sitt dåliga samvete och förvirring kring vad som egentligen är ett bra val. Det krävs helt enkelt tid för att orka tänka på detta och resonera sig fram till ett förhållningssätt. Men när det uppenbarar sig känns det lättare. Att köpa färre och bättre saker minskar också stress; att ständigt tänka ut och ta ställning till saker som en ”måste skaffa sig” ockuperar tid och tankeenergi hos en. Tid och energi som kan frigöras; det blir en mental frihet att inte vara tyngd av alla prylar som måste vårdas och förvaras. Sedan blir det ju dessutom pengar över vilket skapar trygghet och möjlighet att jobba mindre om en vill det.

När den där skavande känsla kommer, som många tänker att det går att köpa sig ur, tror jag det handlar om en längtan efter mindre. En lättare tillvaro utan krav, med mer glädje och frihet. Så har det iallafall varit för mig och jag tänker att det nog är så för många, medvetet eller omedvetet. På så vis tänker jag att det är bra att tänka på sådana här saker som generellt ses som jobbiga, krävande och späkiga. Jag har känt behov av det och faktiskt mått bättre av det. Hittade denna text som jag skrev för typ fem år sedan: Lite konsumtionsfilosofi . Tänkte att det kunde vara kul för er och givande för mig själv att återkoppla och beskriva lite hur jag tänker kring mig själv och konsumtion idag. För det är typ samma men ändå lite annorlunda och utvecklat. Jag har lite olika tankestrategier och förhållningssätt som gjort att jag minskat mitt handlande som jag kan skriva om. Så kan ni tipsa mig tillbaka för det är ju som sagt en konstant resa att minska och slippa köpa. Köp å köp, hör aldrig annat.

Till er som inte kan vänta tills dess (hehe) så finns det ett program på UR som är nice:

Zero Impact där Özz Nûjen hjälper familjer att koldioxidbanta.

Ha en fin vecka och skriv gärna några rader om hur ni tänker kring konsumtion så känner vi oss mindre ensamma i tankarna! Puss

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *