Systrar på internet (att värna om sitt syslöjds-jag)

Jag har haft en tanke som dykt upp återkommande på senaste tiden; en insikt om hur något som förut kändes vardagligt och obetydligt faktiskt påverkat mig mer än jag trodde. Det har gjort mig lite förundrad på ett positivt sätt för det sätter fingret på den där omedvetna dynamiken som finns mellan en själv och världen. Allt är ju ett system och så. Tanken var om bloggar. Ett ämne som ofta blir föremål för kategoriska diskussioner (även i mitt huvud); det finns saker att älska och hata med dem. Men det här är en bra sak och det handlar om den influens vi har på varandra över internet. Att saker vi säger och gör kan landa någonstans, utan att vi vet om det.

När jag började läsa bloggar gick jag i högstadiet. För de flesta en förvirrad tid tänker jag. Dessutom är en ganska låst till sin plats och sitt sammanhang. Jag kände inte mycket sammanhang då, hade ganska svårt att identifiera mig med omgivningen och såg inte direkt någon tydlig plats. Jag minns aldrig att jag tänkte ”jag är som dom där”, tyckte att jag hörde till någon grupp eller typ av person. Ja ni vet så som världen såg ut för en då.

Men jag läste ett  tidningsreportage om en tjej som hette Karoline och hittade till hennes blogg  (finns på @karolinepettersson på instagram). Allt som jag tyckte var lite spretigt med mig själv var i henne personifierat. Hon gillade vintage, brydde sig om djur och miljö, var vegetarian och höll på med musik. Hon sydde egna fina kläder (som jag ihärdigt också gjorde) och hade sin egna stil. Dessutom verkade hon ha så mysigt och roligt liv med vettiga vänner. Och hon bodde i Norrland, på landet, som jag på något vis kunde relatera till för vi bodde ju också utanför stan fast i andra ändan av landet. Det gjorde mig upprymd, som att en ny dörr i hjärnan öppnades, att det gick att vara allt det där. Att det fanns något annat och andra människor än det jag tyckte mig se på den plats jag var (man bara oj). Samtidigt var det en ton av nedslagenhet i upptäckten; det kändes som att allt var långt från hur jag själv ville ha det. Men det kombinerades med att jag liksom höjde blicken. Det var inom räckhåll för mig och jag tror att det var för att Karoline var några år äldre än mig, alldeles precis lagom för att jag skulle kunna greppa hur ens liv skulle kunna bli. Allt hon skrev om och hennes bilder kom från henne själv. Hon skapade det själv och då tänkte nog jag omedvetet att jag också kunde göra det. Jag tror så mycket på kraften i inspiration, den är allt. Att se vad andra gör och översätta det till sitt eget driv.

Jag har sedan högstadiet följt och inspirerats av en salig blandning personer med olika bloggar och senare Instagram. Karoline tittar jag fortfarande in till då och då. Det är fint att se hur livet går  och vad som händer och hennes blogg påminner mig fortfarande om den längtan jag hade i mig när jag började läsa. Som jag odlade fram under många timmar i syslöjdssalen på min högstadieskola. Ibland tänker jag  att det viktigaste jag lärde mig i skolan lärde jag mig där. Det var en fristad där jag tror mycket av mig själv som jag är idag formades. Jag tror att det är så sjukt viktigt att få återkoppla till sin grundlängtan om hur livet ska vara. För mig kommer den lätt tillbaka när jag tänker på den där tiden.

Jag har insett att jag använt andra tjejers bloggar som hjälp i att guida mig själv i vad jag vill göra och hur jag vill ha det. De har fått mig att fatta att jag inte längtar efter eller vill overkliga saker. Det finns andra som förverkligar och gör och tar plats på internet, berättar att de finns. De utgör något att relatera till. Jag tycker att det är värdefullt att våga visa sig. Det kan ge så mycket draghjälp, inspiration och tröst. Ett till synes anspråkslöst och vardagligt bloggprojekt (och herregud snälla kan det bara få vara det, även en suddig mobilbild kan få finnas), är för vissa något stort och generöst. Fint som fan! Tjejer på internet har varit för underskattade för länge, ibland också förlöjligade. Kanske dags att prata om vilken påverkan vi kan ha på varandra. Att vi är ett nätverk; samlade resurser som vi kan bygga oss starkare av. Så tacksam för alla tjejer som lyst med sina jag. Tack! Det har fått mig att se klarare.

IMG_5651

Glöm inte kolla Karolines blogg nu! Den är superfin plus att hon skaffat en enormt gullig hundvalp, så söt att magen vrider sig fem varv på en!

http://www.karolinesvintage.se/

Inspiration till utflykt

Den senaste veckan har jag varit på två utflykter som jag vill rekommendera! En passar lite bättre om det är lite blåst och regn och den andra om det är sol och varmt. Alltså om en vill vara inne eller ute det vill säga.
bild 1Mitt första tips är utställningen Malmö brinner på Moderna Museet i Malmö. Det är en utställning på temat kopplingen mellan konst, kultur och politik. Om revolt, drömmar och passioner 1968-1988. Ni kan läsa mer om den här. Väl värt en tur; piggar upp ens samhällströtta själ. Missa inte att gå in i Isabel Rayos fantastiska verk, ett myllrigt litet rum. Det var min favorit!

bild 2Mitt andra tips är Alnarpsparken. Eller mer specifikt Alnarps Västerskog eller landskapslabbet. Det är en remsa park utmed järnvägsspåret. Det används för att testa olika trädbestånd och se hur det går att kombinera upplevelsevärden med ekologiska kvaliteter. Alltså att skapa miljöer som kan fylla många olika funktioner. Vi har hållit till där under utbildningen men pga praktik och massa annat har jag inte varit i Alnarp på länge. Så det kändes  kul att komma dit bara som en utflykt. Fotade Arvid i björkbeståndet; typ som himlen där. Ett enhetligt lugn, björksus och solen som silade ned. Vi promenerade runt och sen fikade vi i parken. Cykelturen Malmö-Alnarp är också ett plus! Alltså gillar så himla mycket att cykla?

Har blivit så sugen på att komma ut mer i naturen och områden på nära håll som jag inte varit på. Längtar tills sommarkortet (Skånetrafiken) kommer nästa vecka, då blir det mera utflykter!

Det går också att åka buss till Alnarp (linje 139 från Lund och 133 från Malmö), hoppa av på Alnarp Kungsgårdsvägen. Ett annat alternativ är att åka tåg till Åkarp och sen gå ca 20 min till Alnarpsparken.

Bo litet

På senaste tiden har jag funderat ganska mycket på boende. Det är ungefär ett år sedan Arvid och jag började bo ihop. Jag flyttade in till honom i hans hyresrätt, en etta på 32 kvadrat fördelat på hall, kök, toalett, klädkammare, själva rummet och en balkong. Jag har från första början trivts i lägenheten. Tycker att den är så himla go, som en egen liten kokong. Högst upp i huset med takfönster så att himlen syns och en får härligt ljus. Det är något med att skiftningarna i ljuset märks tydligt över dagen. En annan sak jag gillar är rumsligheten (fast det bara är ett rum). Den ger liksom variation. Och nu efter lite ommöblering och ca ett år har vi lyckats få till så att varje aktivitet har en egen plats. Som små rum i rummet. Allt som behövs, i komprimerad form.

Jag märker att jag gått in i en process som känns bra och som relaterar lite till det jag skrivit om innan gällande konsumtion. Jag funderar en del på vad som egentligen behövs. Jag bodde själv i en etta förut, plus var sambo med min syster ett tag i samma lägenhet. Och nu med Arvid då, fast på ännu mindre yta. Och jag känner mig typ lite peppat förvånad över hur bra det är. Det är en skön insikt med tanke på den givna bild som finns av att liten yta ska vara påfrestande att bo på och att när två personer ska flytta ihop ska det vara i en större lägenhet. Men det är ju inte automatiskt så att två personer behöver den dubbla ytan mot en. Men jag tänker att det är så inbyggt i mångas tankesätt; att boende liksom är en process som innebär att en ska levla upp och skaffa sig större. Det är som en sanning (aka norm) om hur saker ska gå till. Det var skönt att få chans att tänka själv kring detta, om det är så viktigt med yta. Nu tänker jag mer att sålänge ens hem möter de behov en har så gör det ju inget att det är litet. Det är bara onödigt med stora ytor om bara en liten del av dem används aktivt. Slöseri med materiella resurser, energi till uppvärmning och den egna ekonomin.

Den arkitektiga sidan i mig känner dessutom mer för de små rummen. Små rum är ofta bra rum. Det finns möjlighet att göra dem mysiga och intima på ett sätt som är svårt i stora rum. Det blir till att tänka ett varv extra, organisera och utnyttja ytorna smart. Det är blottande med små rum, det går att greppa dem med hela sin uppmärksamhet. Det är för mig något positivt; det finns en psykologisk lättnad i att bo litet. Här är några olika anledningar som jag tänkt på som påverkar en positivt.

-Det utmanar till enkelhet, att skala ned vad gäller prylar. Allt ska ju få plats. Då kan och vill jag inte köpa så mycket grejer. Samtidigt får jag överblick över det jag har, allt finns nära. Så jag har fattat att jag inte ska ha mer smart förvaring utan mindre saker helt enkelt. En liten lägenhet blir lätt stökig, det krävs relativt lite för att den ska upplevas stökig. Detta gör att jag plockar undan ganska ofta; men å andra sidan går det skitfort att städa. Speciellt eftersom vi är två.

-Ekonomiskt. Alltså det blir ju inte dyrt att dela på hyreskostnaden för en etta. Speciellt inte om en bott själv i en tidigare.

-Klimatsmart. Två som använder ytan gör ju boendet mer resurseffektivt och att vi delar el och vatten sparar också energi, även om vi är två och på så sätt båda förbrukar så blir det mindre än när en bor ensam. Två personer behöver liksom inte dubbelt så mycket ljus, ja ni fattar.

-Tryggt och mysigt. Jag gillar att ha en annan person nära hela tiden, att kunna se eller höra den utan att hela tiden göra grejer tillsammans. Jag upplever det sällan som besvärande att vara två. Det kräver kanske två liknande personligheter och att man gillar att hålla på med varsin grej men inte prata samtidigt. Det är också någon slags naturlag som gör att allt blir lite mysigare när det är mindre? Det är väl lite lättare att få det att kännas ombonat i ett litet hem kanske.

Jag gillar så himla mycket att bo såhär och tänker att jag skulle kunna göra det länge. Jag kommer nog vilja flytta senare men det kommer förmodligen inte att handla främst om storleken på boendet. Jag vill nog fortsätta bo på en ganska liten (om än något större) men omsorgsfullt använd yta. När jag tänker på att bo i hus handlar det mer om att jag skulle vilja att det gick lätt att gå ut och att ha trädgård. Bara öppna dörren. Om någon mer tänker som jag kan ni ju söka på ‘tiny houses’ på youtube och mysa loss resten av kvällen.

Och så lite skamlöst oredigerade mobilbilder på hemmet som jag gillar:
IMG_5682IMG_6030IMG_5660IMG_5222IMG_5697IMG_5539