Bo litet

På senaste tiden har jag funderat ganska mycket på boende. Det är ungefär ett år sedan Arvid och jag började bo ihop. Jag flyttade in till honom i hans hyresrätt, en etta på 32 kvadrat fördelat på hall, kök, toalett, klädkammare, själva rummet och en balkong. Jag har från första början trivts i lägenheten. Tycker att den är så himla go, som en egen liten kokong. Högst upp i huset med takfönster så att himlen syns och en får härligt ljus. Det är något med att skiftningarna i ljuset märks tydligt över dagen. En annan sak jag gillar är rumsligheten (fast det bara är ett rum). Den ger liksom variation. Och nu efter lite ommöblering och ca ett år har vi lyckats få till så att varje aktivitet har en egen plats. Som små rum i rummet. Allt som behövs, i komprimerad form.

Jag märker att jag gått in i en process som känns bra och som relaterar lite till det jag skrivit om innan gällande konsumtion. Jag funderar en del på vad som egentligen behövs. Jag bodde själv i en etta förut, plus var sambo med min syster ett tag i samma lägenhet. Och nu med Arvid då, fast på ännu mindre yta. Och jag känner mig typ lite peppat förvånad över hur bra det är. Det är en skön insikt med tanke på den givna bild som finns av att liten yta ska vara påfrestande att bo på och att när två personer ska flytta ihop ska det vara i en större lägenhet. Men det är ju inte automatiskt så att två personer behöver den dubbla ytan mot en. Men jag tänker att det är så inbyggt i mångas tankesätt; att boende liksom är en process som innebär att en ska levla upp och skaffa sig större. Det är som en sanning (aka norm) om hur saker ska gå till. Det var skönt att få chans att tänka själv kring detta, om det är så viktigt med yta. Nu tänker jag mer att sålänge ens hem möter de behov en har så gör det ju inget att det är litet. Det är bara onödigt med stora ytor om bara en liten del av dem används aktivt. Slöseri med materiella resurser, energi till uppvärmning och den egna ekonomin.

Den arkitektiga sidan i mig känner dessutom mer för de små rummen. Små rum är ofta bra rum. Det finns möjlighet att göra dem mysiga och intima på ett sätt som är svårt i stora rum. Det blir till att tänka ett varv extra, organisera och utnyttja ytorna smart. Det är blottande med små rum, det går att greppa dem med hela sin uppmärksamhet. Det är för mig något positivt; det finns en psykologisk lättnad i att bo litet. Här är några olika anledningar som jag tänkt på som påverkar en positivt.

-Det utmanar till enkelhet, att skala ned vad gäller prylar. Allt ska ju få plats. Då kan och vill jag inte köpa så mycket grejer. Samtidigt får jag överblick över det jag har, allt finns nära. Så jag har fattat att jag inte ska ha mer smart förvaring utan mindre saker helt enkelt. En liten lägenhet blir lätt stökig, det krävs relativt lite för att den ska upplevas stökig. Detta gör att jag plockar undan ganska ofta; men å andra sidan går det skitfort att städa. Speciellt eftersom vi är två.

-Ekonomiskt. Alltså det blir ju inte dyrt att dela på hyreskostnaden för en etta. Speciellt inte om en bott själv i en tidigare.

-Klimatsmart. Två som använder ytan gör ju boendet mer resurseffektivt och att vi delar el och vatten sparar också energi, även om vi är två och på så sätt båda förbrukar så blir det mindre än när en bor ensam. Två personer behöver liksom inte dubbelt så mycket ljus, ja ni fattar.

-Tryggt och mysigt. Jag gillar att ha en annan person nära hela tiden, att kunna se eller höra den utan att hela tiden göra grejer tillsammans. Jag upplever det sällan som besvärande att vara två. Det kräver kanske två liknande personligheter och att man gillar att hålla på med varsin grej men inte prata samtidigt. Det är också någon slags naturlag som gör att allt blir lite mysigare när det är mindre? Det är väl lite lättare att få det att kännas ombonat i ett litet hem kanske.

Jag gillar så himla mycket att bo såhär och tänker att jag skulle kunna göra det länge. Jag kommer nog vilja flytta senare men det kommer förmodligen inte att handla främst om storleken på boendet. Jag vill nog fortsätta bo på en ganska liten (om än något större) men omsorgsfullt använd yta. När jag tänker på att bo i hus handlar det mer om att jag skulle vilja att det gick lätt att gå ut och att ha trädgård. Bara öppna dörren. Om någon mer tänker som jag kan ni ju söka på ‘tiny houses’ på youtube och mysa loss resten av kvällen.

Och så lite skamlöst oredigerade mobilbilder på hemmet som jag gillar:
IMG_5682IMG_6030IMG_5660IMG_5222IMG_5697IMG_5539

One Comment

  1. Sussi

    Så otroligt fint skrivet Lisa och jag håller med dig helt och full. Vi har ju gjort en flytt från det stora till den mindre lägenheten (som också ligger på vinden med kupor som fönster) och jag fullkomligen älskar ytan vi har nu. Att det inte får plats för en massa saker och krafs. Det jag fäster blicken på är utsikten och färska blommor, inte en massa prylar.
    Stor kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *