Systrar på internet (att värna om sitt syslöjds-jag)

Jag har haft en tanke som dykt upp återkommande på senaste tiden; en insikt om hur något som förut kändes vardagligt och obetydligt faktiskt påverkat mig mer än jag trodde. Det har gjort mig lite förundrad på ett positivt sätt för det sätter fingret på den där omedvetna dynamiken som finns mellan en själv och världen. Allt är ju ett system och så. Tanken var om bloggar. Ett ämne som ofta blir föremål för kategoriska diskussioner (även i mitt huvud); det finns saker att älska och hata med dem. Men det här är en bra sak och det handlar om den influens vi har på varandra över internet. Att saker vi säger och gör kan landa någonstans, utan att vi vet om det.

När jag började läsa bloggar gick jag i högstadiet. För de flesta en förvirrad tid tänker jag. Dessutom är en ganska låst till sin plats och sitt sammanhang. Jag kände inte mycket sammanhang då, hade ganska svårt att identifiera mig med omgivningen och såg inte direkt någon tydlig plats. Jag minns aldrig att jag tänkte ”jag är som dom där”, tyckte att jag hörde till någon grupp eller typ av person. Ja ni vet så som världen såg ut för en då.

Men jag läste ett  tidningsreportage om en tjej som hette Karoline och hittade till hennes blogg  (finns på @karolinepettersson på instagram). Allt som jag tyckte var lite spretigt med mig själv var i henne personifierat. Hon gillade vintage, brydde sig om djur och miljö, var vegetarian och höll på med musik. Hon sydde egna fina kläder (som jag ihärdigt också gjorde) och hade sin egna stil. Dessutom verkade hon ha så mysigt och roligt liv med vettiga vänner. Och hon bodde i Norrland, på landet, som jag på något vis kunde relatera till för vi bodde ju också utanför stan fast i andra ändan av landet. Det gjorde mig upprymd, som att en ny dörr i hjärnan öppnades, att det gick att vara allt det där. Att det fanns något annat och andra människor än det jag tyckte mig se på den plats jag var (man bara oj). Samtidigt var det en ton av nedslagenhet i upptäckten; det kändes som att allt var långt från hur jag själv ville ha det. Men det kombinerades med att jag liksom höjde blicken. Det var inom räckhåll för mig och jag tror att det var för att Karoline var några år äldre än mig, alldeles precis lagom för att jag skulle kunna greppa hur ens liv skulle kunna bli. Allt hon skrev om och hennes bilder kom från henne själv. Hon skapade det själv och då tänkte nog jag omedvetet att jag också kunde göra det. Jag tror så mycket på kraften i inspiration, den är allt. Att se vad andra gör och översätta det till sitt eget driv.

Jag har sedan högstadiet följt och inspirerats av en salig blandning personer med olika bloggar och senare Instagram. Karoline tittar jag fortfarande in till då och då. Det är fint att se hur livet går  och vad som händer och hennes blogg påminner mig fortfarande om den längtan jag hade i mig när jag började läsa. Som jag odlade fram under många timmar i syslöjdssalen på min högstadieskola. Ibland tänker jag  att det viktigaste jag lärde mig i skolan lärde jag mig där. Det var en fristad där jag tror mycket av mig själv som jag är idag formades. Jag tror att det är så sjukt viktigt att få återkoppla till sin grundlängtan om hur livet ska vara. För mig kommer den lätt tillbaka när jag tänker på den där tiden.

Jag har insett att jag använt andra tjejers bloggar som hjälp i att guida mig själv i vad jag vill göra och hur jag vill ha det. De har fått mig att fatta att jag inte längtar efter eller vill overkliga saker. Det finns andra som förverkligar och gör och tar plats på internet, berättar att de finns. De utgör något att relatera till. Jag tycker att det är värdefullt att våga visa sig. Det kan ge så mycket draghjälp, inspiration och tröst. Ett till synes anspråkslöst och vardagligt bloggprojekt (och herregud snälla kan det bara få vara det, även en suddig mobilbild kan få finnas), är för vissa något stort och generöst. Fint som fan! Tjejer på internet har varit för underskattade för länge, ibland också förlöjligade. Kanske dags att prata om vilken påverkan vi kan ha på varandra. Att vi är ett nätverk; samlade resurser som vi kan bygga oss starkare av. Så tacksam för alla tjejer som lyst med sina jag. Tack! Det har fått mig att se klarare.

IMG_5651

Glöm inte kolla Karolines blogg nu! Den är superfin plus att hon skaffat en enormt gullig hundvalp, så söt att magen vrider sig fem varv på en!

http://www.karolinesvintage.se/

One Comment

  1. Ronja

    Håller med! Bra skrivet. När representation och därigenom inspiration saknas i många filmer och böcker är det tur att det finns så fina bloggar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *