Wir Kinder wom Bahnhof Zoo

wirkinder

Härom en regning söndag i efterdyningarna av all feeling från Berlinresan kom jag till skott och såg den tyska kultfilmen Wir Kinder wom Bahnhof Zoo (Vi barn på Bahnhof Zoo). Det är en favorit hos Sanna (min syster), som älskar Tyskland. Har försökt se den förut men bara kommit ca 20 minuter in pga inte mentalt rustad för knark och misär. Och det finns det mycket av i denna film.

Den handlar om en tjej i tidiga tonåren, Christiane, som dras in i ett knarkmissbruk tillsammans med sin pojkvän. Det är i 1970-talets Västberlin; på diskoklubbar, i tidstypiska lägenheter i tidstypiska hyreshus och i de brun- och orangekaklade tunnelbanehallarna. Visuellt väldigt berlinsk. Musiken är Bowies; finns en ganska mäktig lång scen från hans konsert i Berlin.

Realistiskt och osentimentalt berättat om en bister verklighet. Någon slags romantik går ändå nästan alltid att urskilja, också här.

Sensommar i Berlin

img_4993 img_4985

Precis när Malmö-sommaren gick över i höst för ett par veckor sedan åkte vi (Arvid och jag alltså) till Berlin. Så vi fick lite extra av sensommarvädret! Vi åkte buss dit och hade bokat rum i en lägenhet via Airbnb. Fin gammal lägenhet med mycket feeling i Neukölln. Den var väldigt trivsamt och personligt inredd utan att vara påträngande; man fick liksom plats själv. Vårt värdpar samt den inneboende tjejen var gulliga och hjälpsamma. Vi var glada och trivdes. Älskar Airbnb, världens bästa sak!!

img_4945 img_4958

Vi gick på ett par museum. Bilderna är från The Werkbundarchiv-Museum der Dinge (tingens museum) där industridesign och hantverk från 1900-talet var uppradade i tidsordning, komponerade i grupper efter tema och material. Allt i fina träskåp med glasruta. Ett skoj och informellt sätt att ordna en utställning tyckte jag. Det fanns dessutom ett exemplar av Frankfurtköket, ett modellkök från 1920-talet, rationellt optimerat a la den tidens funktionella ideal. Det var perfect photo light, se bild till höger. Sen var vi också på DDR-museet vid Spree (mitt emot katedralen) vilket också var roligt eftersom DDR-tiden är ett av mina större mindre intressen. Där har de byggt ett typiskt östtyskt hem i skala 1:1 och det finns massor av föremål. Så bra med museum om historia där människors vardag är i fokus.

img_4975 img_4972

När det behövs lite vila från intryck och människor är Natur-Park Schöneberg Südgelände en bra plats. Bara att ta S-bahn till Priesterweig och hoppa av så går det att gå direkt ut i parken. Det är en park som kommit till i ett övergivet spårområde, där vegetationen fått växa lite fritt och rälsen finns kvar. Det är höga naturvärden, mycket djur! Fåglar, grodor och får t ex. Vi var där sent en eftermiddag när det var lugnt och tyst och långa skuggor. Åt lite Oreos, läste bok och promenerade.

img_4941 img_4924

Det bästa på resor tycker jag är att promenera mycket. Vi gick runt mest i Kreuzberg, Neukölln och Freidrichain. Vi hittade till denna lilla pärla till communitygarden, Prinzessinnegarten. Fick så mycket livspepp?? Det fanns självplock av grönsaker, miniplantskola, bar, fikaställe, en liten scen och uteservering i en dunge av tunna Robinior. Plus att de höll på att bygga en vedugn när vi var där. Det var en riktigt go plats så fick lite hopp om livet.

img_5018 img_5012

Vi tittade in om ett litet galleri: Urban Spree i Fredrichain. Det var ett helt gammalt industriområde som var omgjort och där samsades barer, små konstgallerier- och butiker, möbelförsäljare och matställen. Typiskt modern-day Berlin, så som man tänker att Berlin är. Nya unga grejer i gamla hus.

img_4917 img_5004

En annan typiskt bra grej är att köpa en öl, sätta sig på en bänk på gatan och titta på folk. Det är som preppat för häng med bra sittplatser överallt. Finns ju också bra veganmat i denna stad; känner sig väldigt ohandikappad som vegan. Restauranger och fik som bara har veganskt finns det gott om, men även andra ställen erbjuder nästan alltid ett alternativ eller kan fixa något. Jag hade gjort lite HappyCow-research innan, vilket var bra för då missade vi ju inte det bästa. Här kommer en liten lista över oförglömlig mat (eller ja nästan) från denna resa.

Let it be : Ställe som hade crêpes, burgare och bar. Tänkte äta crêpes men när vi kom dit blev jag mer pepp på deras burgare. Så jag testade Thom Yorke-burgare; på grönsaker, med hummus samt rödbets- och rödkålsketchup. Veteöl. Gott!

Charlie’s Vegan Food and Coffee: Käkade frukost där amarantmüsli med bär och sylt samt mandelmjölk. Och en cappu. Mysigt ställe, överraskningsgott; alltså så gott som det inte gick att föreställa sig. Se bild till vänster.

La Stella Nera: Kooperativt driven veganrestaurang i Neukölln. Hade en skojig ovanlig italiensk meny med sallader, pizza och pasta. Jag åt deras hemmagjorda pasta med rökt tofu, havregrädde och gurkmeja. Det var schysst pris, rolig öl och vänlig personal. Och sympatiskt sätt att driva restaurang alltså kooperativt.

Brammibal’s Donuts: Veganska donuts och bagels. Härligt ställe pga personal, inredning och dounts!!

Veganz: Gick såklart till denna veganska mataffär som bl a ligger i Freidrichain. Förutom matbutik finns i anslutning en vegansk skoaffär och en kafeteria med så pass bra utbud. Köpte med oss mat och jag åt en burgare på svarta bönor med sötpotatis och veg-ost. Och drack Fritz-Kola melon! <3 Vi åt vid kanalen, se extremt tydlig bild t h.

Åt också min godaste falafel någonsin!! Den kostade 1 euro och jag vet inte vad men tror det var tahinisåsen som gjord det. Det var i en liten oansenlig kiosk: Libanon falafel vid nedgången till Boddinstrasse U-bahn.

Så stolt över mig själv att jag samlade kraft att skriva denna lilla reseresume/tipslista. Hoppas att någon får nytta av den. Summa kardemumma så var det en härlig resa, kände mig inspirerad och peppad. Jag gillar ju Tyskland och speciellt Berlin; rörlig stad med många bra små ställen och roliga saker att göra. Vill dit snart igen. Gillar att resa till ställen och märka att man känner sig hemma.

Om ni undrar något så fråga och om ni har restips så lämna, då blir jag glad.

3 gånger tjejer med bra bloggar

unnamed-2-700x525img_7123

Brita Zackari

Jag gillar Brita så himla mycket pga vettig och inspirerande. Hon uttrycker en ofta sund inställning till livet. Minns att jag fastnade för hennes blogg eftersom hon kändes som en så ”rolig vuxen”; förmedlade en bild av något slags vuxenliv som jag själv känner att jag vill ha. Hennes blogg är en bra blandning av hemmafint, klädstil, djupare tankar och helt opretto träningspepp. Allra roligast är det att se bilder från hennes och Kalles (hennes man) hem samt lilla torp. Vill ha!

tradgard-900x600diy-konst-art-mala-akryl-900x615

HejRegina!

Detta är en blogg som hängt med mig länge, från och till. Agnes aka HejRegina! Hon bor i Malmö, är arkitekt och genial på att pyssla och göra fint hemma. I sin dovt ljusa mjuka blogg delar hon med sig av massor av inspiration. Hon skriver välformulerat och sparsmakat med mycket stämning på något vis. Det är något hos henne jag känner igen mig i, svårt att sätta fingret på vad.

siri3 siri4

Siri Barje

Siri Barje, aka Olivehummer, är min absoluta favoritkock och matinspiration. Hon känns så i framkant med sin okrystade med lyxiga vardagsmat; fräsch, grön, pimpad och vacker. Hennes mat är nästan alltid vegetarisk, eller lätt att omvandla till vegansk. Jag har använt flera recept från hennes blogg men också bara blivit inspirerad att testa själv utifrån hennes instagrambilder. På sin blogg brukar hon skriva roliga reseberättelser blandat med recept; typ hennes liv fast utifrån den mat hon ätit eller lagat. Hon verkar vara en så härlig och stark person. Dessutom superfin klädstil tycker jag. En blogg som ger mig energi!

Alla bilder är hämtade från respektive blogg ok.

Utflyktsdag: Ven

img_4815 img_4795

Så fint att det kom en riktig sensommarvecka! Malmö är ljuvligt för tillfället. Det är som att dessa dagarna är en bonus, extra lyxigt. En grej som är nice att göra när det är såhär fint är att åka till Ven. Det är en riktig bra-för-själen-utflykt. Enkelt att ta sig dit (om en bor i Skåne) och kostar inte så mycket. Jag och Arvid var där i slutet av augusti; tog tåg till Landskrona och sedan färjan över till Ven. Den totala restiden var ungefär 1.5 timme och det gick att köpa hela biljetten via Skånetrafiken, även till båten. Framme på Ven var det bara en kort prommis till cykeluthyrningen där vi hyrde cykel över dagen.

Så vi cyklade runt i princip hela ön på våra gula hojar. Blåsigt och lite backigt med vidunderlig utsikt och gulliga små hus. Ville köpa ett  slitet och renovera det. Är ju de eftersatta husens potentiella adoptivmamma. Förutom fina hus fanns det också så mycket gulliga djur? (se bilder) Såg hästar, alpackor, hundar och höns, lite katter.

Vi gjorde små stopp utmed vägen; badade, läste bok, åt Oreos. Tips är att ha med sig fika, typiskt bra grej. Ungefär mitt på ön hittade vi mysiga Hvens Durum! Ett litet bageri med kvarn där de malde sitt eget durummjöl. Jag köpte en påse grovmalt durumvetemjöl att baka bröd på. Alltså gården var adorable, ville bo där. Handlade genom dörrluckan i bagerilängan där de också hade sin kvarn. Älskar sådana hemmasnickrade ställen; människor som har småskaliga företag på sitt eget sätt. Bilden till höger är tagen på deras innergård; tung varm hund som vilade sig i skuggan under trädet.

Det var verkligen en bra dag på alla sätt; kändes som att åka på semester minus massa tråkig restid. Efteråt var jag helt trött av sol och cykling, på ett bra sätt. Skönt att åka till en ö; det är alltid en speciell känsla. Gillar att saker är begränsade på något vis. Kändes också som att åka till förr i tiden. Arvid konstaterade att det inte hade hänt så mycket sedan han var där senast, när han var typ 12 år. Jag gillar det för det händer inte så ofta att jag känner så. Väldigt gullig ö. En annan gullig sak var att vi såg Maj Sjöwall när hon körde i sin lilla golfbil. Tycker om henne! Lyssna på hennes Sommar i P1 och se dokun om henne och Per Wahlöö på svt. Och åk till Ven, det är bra.

PUSS!

 

Linsgryta i Kosmos

img_4843

Det här är en daal, en indisk linsgryta, som jag gjorde till fredagsmiddag förra veckan. Ursprungligen är det Gröna skafferiets recept men eftersom jag är receptanarkist så har jag ju såklart gjort vad jag velat med det. Oändliga variationer osv. Men grundreceptet är väldigt bra så det här har blivit en maträtt som troget hängt med i mitt kök.

Grytan är vegansk, billig, funkar bra i matlåda eller som en kylskåpstryggare (alltså bra rester att värma sen efteråt). Man kan äta den som soppa med bröd till eller gryta med ris. Dessutom går den ganska snabbt att laga och det blir inte ett berg av disk efteråt. Typiskt bra!

Om du vill återskapa varianten på bilden så gör såhär (ungefär såklart):

Finhacka en lök, en vitlöksklyfta och en tumstor bit färsk ingefära och fräs tillsammans med spiskummin, cayennepeppar, kanel och gurkmeja i olja ett par minuter. Kryddorna ska gosa ihop sig och löken bli ganska mjuk.

Tillsätt 2 dl gröna linser, 1/2 liter grönsaksbuljong (vatten plus en tärning), ett paket tomatkross, en halv skivad zucchini och en stor potatis delade i tunna halvmånar. Koka alltihop i 20-30 min (smaka på linserna så att de känns lagom hårda). Häll i en burk kokosmjölk och salta lite och koka sedan upp en gång till. Stäng av plattan och vänd i en liten påse babyspenat.

Jag hade kokt jasminris, finhackad bladpersilja (mycket!) och rostade solrosfrön till. Och rödvin! Det kan också vara gott med Libabröd eller typ pitabröd eller liknande. Kanske någon veggofraiche också. Huvudsaken är iallafall att det finns lite extra piff när det är fredag för det känns ju lyxigare.

Om ni undrar över den fina tallriken så är det en Kosmos! En av porslinsfabriken Gefles främsta storsäljare genom tiderna. Den fanns i produktion 1966-1977 och belönades med pris eftersom den på ett fint sätt sammanförde konstnärlig kvalitet med industriell produktion. Formgivare för servisen är Berit Ternell, född 1929 i Göteborg. Hon arbetade länge för Gefle Porslinsfabrik men också för Bofajans. Hon har gjort flera fina grejer t ex en annan servis som heter Ax. Kosmos är min favorit just nu; går att hitta ganska lätt på olika loppis och second hand. Älskar den blå färgen med lite brun ton i botten och varje tallriks glasyr skiljer sig lite från de andras. Mmm gammal keramik!

En kanariefågel som vägrar landa

I februari i år kom Kristian Anttila ut med ett nytt album. Rum 4 Avd. 81 heter det kom till under en tid då han låg på psyket. Akustisk och finstämd skiva som känns innerlig. Den är stark hela igenom och till lika delar svart, ljus och vacker. Poetisk på ett okrystat sätt som gör att jag tar den till mig. Den både tröstar och kräver. Lyssnar på den om och om igen; har en lugnande inverkan, håller fast mitt huvud. Den består av nio låtar (alla fina titlar) och kulminerar i Världens sista låt som är 18 min lång.

Den har till och med ett perfekt omslag: en neddragen jalousie.

Kristian Anttila har varit gäst i Emmy Raspers P3-program Psyket. Ett sunt nyanserat och så jävla välbehövligt program om psykisk hälsa. Kristian A pratar om sitt mående och hur han fått kämpa med det; varit inlagd på psyket flertalet gånger. Lyssna här.

Det har vaknat en tanke i mig som jag inte helt tänkt färdigt. Men den handlar om psykiskt lidande. Att det finns en slags dubbelhet i samhället eller generellt kring det som jag inte är helt fine med. Typ romantik kring konstnärligt lidande; som att det är en förutsättning som generar bra konst. Lidandet blir som ett tecken på någons genialitet. Samtidigt finns det fortfarande en aversion mot och oförmåga till förståelse för människor som på riktigt lider av psykisk ohälsa eller sjukdom. Att det finns de som tror att det bara är att skärpa sig. Är det liksom meningen att man ska lida kontrollerat och behärskat? Verkligheten rimmar inte speciellt bra med romantiken.

Jag tror inte att någon människa på allvar vill ha vara med om psykiskt lidande oavsett vad det leder till som kan tänkas vara positivt. Men konstnärligt skapande kan säkert i många fall vara en av de få saker som hjälper och lindrar. På så vis är det ju också en kraft för skapandet. En väg ut i bästa fall eller iallafall en stunds distraktion. Och så klart har genial konst kommit till på det viset. Det går inte att förneka. Men det är oklart var gränserna går; mellan sjuk och frisk och mellan styrka och svaghet. Det är väl där jag tycker att det blir fel; när konst ska skapas ur lidande, som samtidigt anses vara en svaghet. För tyvärr är vi inte där i tiden att alla fattat att sjuka människor är människor och att de också kan vara starka. Den nyansen på skalan har ännu inte framträtt helt. Och det gör mig ledsen. Tänker att det är en episk skiva på så vis; övertygande och nödvändig. Kommer inifrån och alla borde lyssna på den. Kanske kan den hjälpa till att täta hålet i denna konstiga approach till psykisk sjukdom.

Kvinnor som rymmer

Jag läste ganska nyligen ut en bok. Det var Astragal av Albertine Sarrazin. Den handlar om en tjej som hoppar från en fängelsemur. Hon bryter foten när hon landar; lyckas få lift med en kille som hjälper henne. Hon rymmer med honom och tar sig med hans hjälp fram i tillvaron, Frankrike på 1960-talet. Jag älskar 60-talet och jag älskar Frankrike. Och kvinnor som rymmer är bland det bästa jag vet.

Jag blev så glad en gång när Amanda Ooms i en radiointervju berättande att hon som 14-åring liftade ensam till Paris. Så sjukt handlingskraftigt och fint på något vis. Två av mina favoritböcker har samma tematik: Kärlek i Europa (Birgitta Stenberg) och På drift (Jack Kerouac). Det finns en likhet i deras kärnor; de handlar om att driva runt. Från plats till plats och med kort tidshorisont. De är som roadmovies och reseskildringar. Skildrar en ständigt föränderlig tillvaro.

Jag tycker mer och mer om orden opragmatiskt och planlöst. Det finns något tilltalande i dem; se vad som händer utan att bestämma först. När jag var liten tänkte jag mycket på cirkusar. Tyckte det skulle vara roligt, resa och bo med en cirkus. Nya platser och kalas varje dag. En ständig pepp på äventyr och nya saker. Egentligen tror jag att det nomadiska finns i oss som något bra; en sund framåtrörelse och kapacitet för förändring. Det skaver ibland att vara bofast. Jag känner mig rädd att fastna i det fasta jag bor i. Vill inte tappa känslan av möjlighet, att saker kan vara annorlunda. Det är en frihet.

Tänker att frihet också är en drivkraft som genererar förändring. Puttar en in i ovisshet där saker får lösa sig på vägen. Jag tänker jämt på den styrkan, vill bygga upp den. För jag känner mig övertygad om att det är en styrka att inte stanna. Det är väl därför jag gillar rebelliska rymmare. Som inte signar upp på skit utan ger sig iväg istället. De som rymmer smiter inte och är inga offer; de bara måste för att det inget finns kvar att hämta. Att inte finna sig i det som är är upproriskt men också ansvarsfullt mot en själv. Man lämnar inte över sig till några sunkiga omständigheter.

För det finns ju mycket i denna värld som kan hålla en stången. Låsningar som inte kan hävas kan vara, om inte lika så nästan lika begränsande som en anstalt. Relationer, mentala spärrar, samhällsnormer. Vardagsliv och materiella saker. Den som rymmer har bara sina kläder och skor, lite som ryms i en väska. Går ett steg i taget bärandes på det allra viktigaste. Får hitta trygghet i det ovissa; en viktig svår sak som man kan lära sig. Och kan man det tror jag att livet blir lättare och lyckligare.

KIN bageri

annons360sommar

Här kommer ett tips till på temat Österlen (Simrishamn med omnejd) som är mina hemtrakter. Jag vet att sommarsäsongen där snart är slut och att flest människor är där då; men tycker att det nästan är bättre att åka dit på sensommaren eller hösten. Det är finfint och händer ändå ganska mycket kul saker. Om inte annat kan man promenera i naturen, äta ett Clara Frijs eller Aroma, eller ta en fika.

För några år sedan öppnade ett mysigt och familjärt litet bageri i gamla bränneriet i Östra Vemmerlöv. Det heter KIN och bakar bröd med ekologiska ingredienser och mycket kärlek! De har goda kanelbullar och bröd; proffigt men med hembakad känsla ändå. Det är väl värt en cykelutflykt till lilla Vemmerlöv för att fika där. De har även öppnat upp ett fik med brödbutik på Regeringsgatan i Simrishamn. Det är gult och piggt med mysig hemkänsla på inredningen. Plus skitsnäll personal! De har kaka och bulle, olika slags mackor, gott kaffe och te plus en dagens lunch-sallad. Den är nog alltid vegetarisk men de kan säkert anpassa efter ev önskemål eller allergi. Jag fick denna veganska variant när jag var där och lunchade med min kompis Elisabet härom veckan. Kolla här:

IMG_4743

Glasnudlar, gröna blad, polkabeta, tomat, haricots verts, marinerad svamp, wookad kål med ingefära (!!), jordnötssås, avocado plus macka med solrospastej och lite blommor, frön och fruktbitar.

Kan eventuellt vara den godaste lunch som går att äta i Simrishamn amen. Så passa på att äta där om ni har vägarna förbi. Köp med er bröd hem är också ett tips!

Baka paj

IMG_4768 IMG_4771

Jag har bakat en del paj på sistone. Det är en av mina favorit fika-grejer och dessutom ett bra sätt att ta tillvara på frukt eller bär som man kanske inte har användning för till så mycket annat. Typ några kantstötta äpplen längst in i hörnet av kylskåpet. Förra veckan hängde jag med farmor och farfar och plockade flera liter blåbär. Lyxigt att ha i frysen, sånt himla *superbär*. Gott och nyttigt.

Använde en del av blåbären till en paj. Jag har provat mig fram med egna hitte-på-recept; varierat med olika bär, kryddor, mjölsorter och oljor. Den här gången blev det riktigt bra, kanske bästa hittills! Så nu får ni mitt purfärska veganska recept på kokos- och blåbärspaj:

2 dl vetemjöl

1 dl kokos

3/4 dl råsocker

2 tsk vaniljsocker

1 nypa flingsalt

ca 1 dl kokosolja

7-8 dl blåbär, blandade med lite potatismjöl, råsocker och mortlad kardemumma.

Blanda ihop alla torra ingredienser och rör ned kokosoljan. Fyll en form med bär, lägg på smuldegen och tryck till lite. Ta på lite extra flingsalt! Grädda i 20-30 min på 200 grader.

När det gäller vaniljsås så har jag testat lite olika från det som finns på Ica. Bäst gillar jag Alpros sojavaniljsås som är ganska tjock i konsistensen. Äter den helst kall men den går också att värma. Oatlys havrevaniljsås är också god. Den passade bra ihop med en krusbärspaj som jag gjorde för ett tag sen. Lite havresmak som går igenom. Ett annat alternativ är att vispa sojagrädde och ta i lite vaniljsocker.

En annan liten notis till receptet är att jag brukar ha mycket bär i när jag gör paj. Man behöver alltså inte det. Men jag gillar det så. Att ta typ ganska liten form (använde en 1,5 l brödform) så att lagret med bär blir tjockare. Gillar när det blir 2/3 bär och 1/3 deg om man ser på pajen i genomskärning. Så tänker jag men om man gillar tunnare eller tjockare pajer så blir det ju liksom inte ”fel” om man ändrar i receptet. Använd det men gör ändå som ni vill; typiskt bra approach att ha till recept generellt tycker jag.

Notis nr 2: skålarna på bilden är Bo Fajans, från loppis! Perfekta pajskålar. Skedarna är också loppade.

Ät paj ofta! Det är bra.

Söndagspuss: konstant mantra

ea1ddf37f283e3a49cab782dd1334d03

Imorgon är det måndag eller så kallad second sunday för min del. Jag är ledig då. Hoppas ni haft en skön helg för det har jag. Städat, funderat, läst och gått i cirklar i Sorgenfri. Söndagsfikat med goa kompisar jag saknat i sommar. Augusti är ändå lite mer lugn och ro än juli. Nästa vecka är min sista vecka på jobbet. Livet är ett konstant flow av nytt. På tal om det så läs Finna flow av Mihály Csíkszentmihályi. Så sjukt boostig bok jag nyss hetsläste och gillade. Gillar också Ginsberg. Ta hand om er okej!